Jag har haft ett möte med en tjej som läser ett masterprogram i religionshistoria. Hon ska göra en studie där hon ska belysa mindfulness som begrepp och som hon uttryckte det när jag frågade var religionen kommer in i bilden: "Mitt intresse för mindfulness baseras på dess placering som ett fenomen i gränslandet mellan buddhism, psykologi och hälsa".
Bland annat fick jag frågan om min syn på mindfulness ur ett religiöst perspektiv. Där ser jag ingen koppling alls för inom reigionen finns förebilder så som Gud, Jesus och Buddha. I mindfulness är det bara jag och min egen upplevelse. Här finns ingen annan och inget annat fenomen inblandat. Jag är jag som upplever mindfulness på mitt sätt, mindfulness ger mig den hjälp jag behöver medans du har din upplevelse och blir hjälpt på det sätt du behöver.
Just denna friskrivning från religionen gör att jag anser att alla kan mötas på lika villkor oavsett trosuppfattning. Alla tror inte på något och alla som har en tro inom något religiöst vill kanske inte prata om det. Jag har i och för sig bara hållt på med mindfulness sedan i januari men än så länge är min uppfattning att mindfulness är helt fritt från religiösa förtecken. Det känns avskalat och enkelt. Jag tycker att det är skönt för på detta sättet finns det därmed inget regelverk uppställt för vad som är rätt och vad som är fel. I min upplevelse är det jag själv som tar ställning till hur jag ska förvalta mina insikter, upplevelser och upptäckter.
