Ja, det är länge sedan jag skrev här. Mitt åtta veckors program i mindfulness är avslutat och nu är det dags att reflektera på allvar. Att göra en utvärdering av hur det egentligen har gått. I slutet av denna veckan är det kurs igen. Tills dess måste jag verkligen ha tänkt igenom allting och satt ord på det. Mitt största frågetecken är nu hur jag ska använda min instruktörsutbildning. Även om jag inte blir diplomerad förrän i augusti så ska jag i ett inlämnngsarbete presentera mina planer och det är inte helt enkelt. Hur ser min målgrupp ut och hur ska jag nå den? Ska jag göra det till hösten tillsammans med annat jag håller på med eller ska jag nöja mig med att underhålla min nya kunskap och vänta lite. Att vänta lite låter farligt eftersom då risken är att det aldrig blir något av det men samtidigt måste jag även vara realistisk. Det finns en gräns till hur mycket nytt arbete jag kan ta på mig.
När tankarna blir så här otydliga och oklara är det svårt att ha en strävan och känna drivet. Drivet behövs för att komma framåt men för att gå framåt behöver jag en tydlig målbild. Kanske ger det sig på kursen i slutet av veckan. Kanske får jag den inspiration jag behöver. Jag ska gå dit med ett öppet sinne och se vad som kommer till mig.