På introduktionsdagen inför mindfulnesskursen fick vi göra den så kallade russinövningen. Att genom alla våra fem sinnen undersöka ett russin. Först genom att se på det, känna på det, sätta det till örat och lyssna, lukta på det och slutligen stoppa det i munnen. Ha det i munnen och uppleva det. Försiktigt låta tänderna gå igenom det och notera hur det upplevs för att sedan slutligen tugga och svälja det.
När jag såg på russinet den där, första gången, var det mig själv jag såg. Hur gammal jag kände mig. Hur det kändes som att min utbrändhet har tagit livet ifrån mig på något sätt. Fastän jag vet att jag har fått livet åter så kändes det som att jag helt plötsligt har blivit riktigt gammal och sliten. Det var ledsamt att uppleva.
Efter några veckor var det dags att göra övningen igen och då blev upplevelsen helt annorlunda. Även denna gång såg jag mig själv fast på att helt annat sätt. Helt plötsligt visade russinet mig alla de sidor och kvaliteter som jag har. Mångfacetterad, mjuk men med något hårt inslag. Jag kände mig värdefull och det var en skön känsla som spred sig i min kropp. Jag fick ett nytt värde och för det är jag tacksam.
