Jag har åkt på en rejäl förkylning. Den började göra sig påmind för flera dagar sedan och i måndags kände jag att jag nog inte kunde stå emot den längre. Såg till att fixa de nödvändigaste ärendena då. Gårdagen hade jag tänkt ägna i julens tecken med att slå in julklappar och njuta av att vara ledig. Så blev det inte för jag fick inta ryggläge och vila hela dagen eftersom den nyutbrutna förkylningen härjade i min kropp. När jag vaknade idag kände jag mig lite piggare men var medveten om att jag ändå måste ta det försiktigt med mig. Jag vill ju vara frisk tills julafton och erfarenheter säger mig att mina förkylningar ofta är långdragna. Alltså låg jag i sängen och tvingades planera om min dag. Tvingades bestämma vad som är viktigast och som ska prioriteras. Jag fick välja bort något som var inplanerat och det var inte lätt.
Kan du känna igen dig i denna situation? Att inse att en infektion har intagit din kropp och att kroppen förmodligen behöver vila för att återhämta sig och samtidigt hamna i dilemmat "vad ska jag prioritera bort?". Vi är många som är lojala mot andra. Vi vet vilka konsekvenser det blir om vi är borta från vårt arbete och för att inte låta vår sjukdom gå ut över någon annan så biter vi ihop och jobbar trots att vi borde stannat hemma. När jag tittar i backspegeln så vet jag att jag har varit urusel på att prioritera mig själv och min hälsa. Allting annat har varit viktigare än att ta hand om mig själv och dessutom kostar det pengar att stanna hemma från jobbet. Jag har blivit medveten om hur jag har agerat och tänkt. Mitt mål är att nu och i framtiden vara klarsynt för mitt eget bästa med insikten om att det i slutändan faktiskt är för allas bästa.
