Jag känner ett pirr i hela kroppen, som sockerdricka. Pirret innehåller glädje och lycka. En bekräftelse från kroppen att den tycker om det jag gör. Känslan kom idag när jag gjorde andningsankaret, den viktigaste övningen i mindfulnessträningen. De senaste tre veckorna har jag lagt 2x10 minuter varje dag på min träning - med två undantag: bara en gång i fredags och ingen gång i lördags. Idag när jag började lyssna, kom genast en reaktion från kroppen. Så skönt det är sade den, detta ska du göra.
För mig är också denna upplevelse fantastisk för jag har, som jag säkert nämnt tidigare, haft en tuff resa i det gamla mindfulnessprogrammet jag gjorde. Jag hade svårt för att göra det varje dag utan att känna ett motstånd. Motståndet bestod mest i inre protester till att göra något obekvämt, något som fick mig att få kontakt med kärnan av mig själv. Det var inte så skönt. Det fick mig att undra varför jag gick utbildningen till instruktör, den kostade ju trots allt en rejäl slant. Nu vet jag för nu har jag hittat ett verktyg som jag med glädje kan dela med mig av, något som jag brinner för. Det är fantastiskt och jag är oerhört glad över denna insikt!
